Nyheter och fluff

Avklarat: Armada. Satan, va kul jag hade. Plundrandet, Dinah and China, Eva, Lasse och alla andra som fick mig att skratta och som skrattade åt mig och därigenom mättade mitt bekräftelsebehov till viss del. Fick bra kontakt med Tetra Pak, men också några andra företag, bl.a. Continental, som var helt otippat. Men jag är känd för att hamna i otippade situationer, så vi får se vem som blir den lycklige till slut.

På gång: Nobel-efterfesten och exjobbet. Cissi och hennes roliga irländare Phil ska komma (då jag och syrran fick en biljett var att sälja). Phil blev så glad över detta att han genast ringde mammsen hemma i Irland och hon erbjöd sig att stå för frackhyrningskostnaden. Det är riktigt kul att bidra till att någon blir så glad och refererar till en som en VIP. Jag, en VIP. Enligt en bok jag läser (mycket bra) ska man inte identifiera sig själv med sitt yrke, rykte, sinnestillstånd o.s.v. Men jag måste bara frossa i det här en halv sekund. Me, a VIP. Nu dör vi lyckliga.
Eftersom Nobel äger rum den tionde december, kom vi överens om att jag skulle åka till Cali strax efter nyår. Bra början på 2009.

Present jag vill ha: en sådan där meningslös, superfluffig tyllkjol från Beyond Retro som man aldrig kan ha men som jag gärna skulle leka med. Den skulle vara så fin i min garderob.

iPod Obama

Jag brukar ha mardrömmar ibland. Eller inte nödvändigtvis mardrömmar, utan drömmar som på ett eller annat sätt gör mig frustrerad, i sömnen alltså. I natt drömde jag att McCain vann valet i USA, trots att jag visste att Obama ledde från början. Jag drömde att det var trots allt inte folkets vilja att få in lite färskt blod i politiken och detta gjorde mig ängslig.
Jag ska absolut inte påstå att jag kan ett smack om politik. Jag kan ungefär lika lite som majoriteten av de amerikanska väljarna. McCain skulle mycket väl kunna göra ett lika bra eller bättre jobb som president. Men det är nånting med att världens mäktigaste man (även om han egentligen bara är en frontfigur) är svart och heter Barack Obama. Bara att han röstades fram säger en hel del om folket. Att de är förbannat trötta på samma efterblivna politik sedan 60-talet, för sedan dess har ju inte så mycket hänt. Det är extremt få som kan Obamas politik. Han vann för att han är megatrendig. De flesta vuxna vita väljare var på McCains sida och motsvarande svarta på Obamas. De som blev avgörande den här gången var de unga. Obama är inne bland dem. Han är den senaste iPod nano.