Nyheter och fluff

Avklarat: Armada. Satan, va kul jag hade. Plundrandet, Dinah and China, Eva, Lasse och alla andra som fick mig att skratta och som skrattade åt mig och därigenom mättade mitt bekräftelsebehov till viss del. Fick bra kontakt med Tetra Pak, men också några andra företag, bl.a. Continental, som var helt otippat. Men jag är känd för att hamna i otippade situationer, så vi får se vem som blir den lycklige till slut.

På gång: Nobel-efterfesten och exjobbet. Cissi och hennes roliga irländare Phil ska komma (då jag och syrran fick en biljett var att sälja). Phil blev så glad över detta att han genast ringde mammsen hemma i Irland och hon erbjöd sig att stå för frackhyrningskostnaden. Det är riktigt kul att bidra till att någon blir så glad och refererar till en som en VIP. Jag, en VIP. Enligt en bok jag läser (mycket bra) ska man inte identifiera sig själv med sitt yrke, rykte, sinnestillstånd o.s.v. Men jag måste bara frossa i det här en halv sekund. Me, a VIP. Nu dör vi lyckliga.
Eftersom Nobel äger rum den tionde december, kom vi överens om att jag skulle åka till Cali strax efter nyår. Bra början på 2009.

Present jag vill ha: en sådan där meningslös, superfluffig tyllkjol från Beyond Retro som man aldrig kan ha men som jag gärna skulle leka med. Den skulle vara så fin i min garderob.

iPod Obama

Jag brukar ha mardrömmar ibland. Eller inte nödvändigtvis mardrömmar, utan drömmar som på ett eller annat sätt gör mig frustrerad, i sömnen alltså. I natt drömde jag att McCain vann valet i USA, trots att jag visste att Obama ledde från början. Jag drömde att det var trots allt inte folkets vilja att få in lite färskt blod i politiken och detta gjorde mig ängslig.
Jag ska absolut inte påstå att jag kan ett smack om politik. Jag kan ungefär lika lite som majoriteten av de amerikanska väljarna. McCain skulle mycket väl kunna göra ett lika bra eller bättre jobb som president. Men det är nånting med att världens mäktigaste man (även om han egentligen bara är en frontfigur) är svart och heter Barack Obama. Bara att han röstades fram säger en hel del om folket. Att de är förbannat trötta på samma efterblivna politik sedan 60-talet, för sedan dess har ju inte så mycket hänt. Det är extremt få som kan Obamas politik. Han vann för att han är megatrendig. De flesta vuxna vita väljare var på McCains sida och motsvarande svarta på Obamas. De som blev avgörande den här gången var de unga. Obama är inne bland dem. Han är den senaste iPod nano.

Going to California...

... with an aching in my heart. Den kanske jag väljer att sjunga när jag för första gången korsar Atlanten för att inta min position som examensarbetare på ett grymt företag i Californien några veckor i december. För inbitna jetsetters och de som spelar i högsta ligan eller helt enkelt de som har varit i overseas är det väl ingen stor sak, men det struntar jag fullkomligt i. Det här är värsta grejen och jag är helt överlycklig! Det är nu jag förstå att man har kommit långt, ens drömmar är så nära att man kan känna deras ljuvliga doft. Stäm mig för brott mot jantelagen, men fan va bra man är.
Så här gick det till. Jag kontaktade en professor. Jag kontaktade många, men här var det en som faktiskt uppskattade det genuina intresse jag visade för hans forskningsfält. Så vi bokade in ett möte. Jag fick beskriva vad jag vill arbeta med, eller snarare hur jag vill arbeta. Han berättade om att han hade ett arbete som skulle passa bra för mig, att det var svårt men att jag verkade fokuserad. "Jag kan skapa ordning i oordning" svarade jag och han skrev ner det. Han skrev ner mycket. And that was it.



To find a queen without a king,
They say she plays guitar and cries and sings...
Ride a white mare in the footsteps of dawn
Tryin' to find a woman who's never, never, never been born.
Standing on a hill in my mountain of dreams,
Telling myself it's not as hard, hard, hard as it seems.

Spanat på tunnelbanan

Jag ser mycket konstigt i tunnelbanan. Häromdagen en 50-årig tant i tunt ärmlöst linne och hotpants. I oktober. Hon verkade inte alls frysa. Om det är en åkomma, verkar den rätt trevlig.
Idag var det en 30-årig överviktig kvinna som fick genomlida vad som såg ut som en blodvallning. Hon var röd och svettig i ansiktet och hon fläktade sig med boken "21 steg till självhjälp". Det var som taget ur en amerikans underground-film om sorgliga människor.

Vad kvinna vill ha

Jag har tänkt lite på det här med attraktion mellan en man och en kvinna. Hur vill vi att vår partner ska vara eller rättare sagt, vad är det hos det motsatta könet som får oss att fastna? Det jag har kommit fram till är visserligen en klyscha, men det finns verkligen inget recept. Det som jag anser vara en motbjudande egenskap kan andra tycka är charmigt. Ja, till och med det som jag tror är mina preferenser i dagsläget kommer att ändras inom en viss framtid. I tjejtidningar kan man läsa om att tjejer föredrar självsäkra och intelligenta män med ett sinne för humor. Jaha. Som om kvinnosökande män skulle marknadsföra sig själva som osäkra, dumma och tråkiga. Det jag försöker komma fram till är att det inte finns något att komma fram till. Det är ändå feromonerna som styr allt. Så släpp på hämningarna kära vänner och låt näsan visa vägen. Somebody, smell me.


Varsågod, månadens sammanställning av män jag vill gifta mig med.




Will Smith
Charmtrollet! Man kan inte föreställa sig att han kan vara seriös vid något tillfälle överhuvudtaget, eller att han vara någon hängiven. Men hängiven familjefar, det är han. Samtidigt som han är spännande och får en att skratta. Guldkombination.




Bono
Jag faller för hans drag i ansiktet, hans ganska skarpa käklinje och han får smala ögon med en massa rynkor när han ler. Det gillar jag. Skrattrynkor runt ögonen. Det är överlag attraktivt att kunna skratta och le så ärligt att man blir ful. Men hans absolut bästa egenskap är hans förmåga att skriva vackra texter och framföra dem på ett passionerat och smärtsamt ärligt sätt.





Jay-Z
Trodde ni inte, va? För mig är det mycket viktigt att se soldaten i mannen, att se någon som är beredd att spöa upp nån som vill mig illa. Jay verkar kunna göra det genom att bara vifta bort fienden med sin tunga tass, samtidigt som han stöttar och tar hand om sin Bouncey. Som Baloo och Mowgli.





Dr House
Det är extremt få som lyckas vara ironiska utan att bli irriterande efter en halvtimme. Så intelligent att man får prestationsångest av att vara nära tv-n och så väldigt ond. House är en wildcard i min lista, men ack va han är min själsfrände.

Början på Slutet

Nu är det såhär, mina vänner. Jag är tillbaka. Äldre, vassare och roligare än någonsin. Och jag är medveten om att ni inte är kvar längre, ni läser inte det här. Då är det ju ingen idé att jag lovar att underhålla er med mina skriverier, utan det här är mer som flaskpost. Jag skriver och så kanske det når ut till någon.
Nytt för den närmaste framtiden: jag är företagsvärd åt Tetra Pak på Armada, åt företaget jag inte fick göra mitt examensarbete på. Det var meningen att jag skulle exjobba där för att sedan komma in i företagen som trainee och jobba lyckligt i alla mina dar. Men det blev inte som tänkt, sådant kan man ju inte förutse direkt. Så nu blir det lite genant när vi väl ses, men vi är båda mogna människor respektive kartonger, så det ska nog ordna sig. Och i och med att jag numera är exjobbssingel är jag på jakt efter ny lycka. Eller ja, jag låter det komma till mig, det får bara hända. Men det skadar ju inte att spana lite på de andra företagen, på ett elegant sätt förstås. Ni får nu följa mig under min sista tid på KTH och min jakt efter examensarbete, genomförandet av det och senare fast anställning. Plus annat som kan komma att sysselsätta mina hjärncentra.
Det här får duga som mitt inledande inlägg. Kom tillbaka snart igen, då berättar jag om en barfota japan som pluggar med mig.

October again

I forgot how much I loved it. I'll say like everyone else: the colours of trees to match the soft late summer sunset and the smell of wet leaves. I love wearing knitted cardigans and and taking long walks in the evening. But most of all I love rain. Not a weak without a break, but sometimes. A sky so dark and heavy it seems you can touch it and a grey river pouring down from it. My perfect day is one that I waste drinking hot coco and reading a book or watching a semi-deep film and enjoying good company, protected from the cold rain outside my window.