Undantagstillstånd

Råder hos mig just nu. Tyska tentor approaching. Så ni får ursäkta min inaktivitet, men jag återkommer med skandalösa inlägg så snart jag har lust. Förresten, jag missade helt att jag skulle göra en "studieanmälan" för sommarterminen som var 5 januari. Hela helgen trodde jag att jag skulle bli deporterad från landet. Det är faktisk det som står på hemsidan, missar man datumet blir man så mycket som exmatrikulerad. Men det löste sig. Ni blir inte kvitt mig så lätt, tyskjävlar.

RCT och språkljud

Ännu ett avsnitt av Roliga Citat från Tyskan. Det är två ungare i gruppen, ganska roliga. Jag vet inte om ni vet hur ungersk dialekt låter, speciellt inte när det talas tyska. Det är väldigt långsamt och istället för varje "e" i ett ord, får man höra ett långdraget "ääääää" med tungan riktigt avslappnad och svullen.

Ungare nr 1 läser en text: "die Entführung däs Hamburger Milionänääärben..."
Ungare nr 2 avbryter nr 1: HAMBURGER!!!!

Appropå hur språk låter, jag har ett par belgier i klassen och flamländska låter som ljudet kalkoner ger ifrån sig. Vad heter det? Guckla? Kuckla? Jag googlade och fick ett svar. Blogg.

a thing I wrote that rhymes

Will there be an Uban still
Or is that something Time will kill
I do not know, I cannot say
I’ll let my compass lead the way
To be in Stockholm or would it be a bore
Or Sarajevo and another war
Or perhaps a century in Nancy
Or a refugee in Germany
Is it simple mathematics or destiny
A crazy monkey with a broken knee
And a pig in the pants of a clown
A witch in a bridal gown
So many books, yet so little brain
With Future approching it’s hard to stay sane
Time is a bitch and my story unreal
Life a very unfortunate wheel
And the only truth it possesses, you see
Is that eight is always less than three

23

I said I would never write in English again, but I am not a women of my word. It is however, not the same. I become someone else, I become the person I am in this country and though I reach a broader public (that is, from three to five) it is at the expence of my witty ways. Perhaps it doesn’t completely eliminate them, but rather puts an international flavour to my words and sucks out some of the personality or better yet, gives them another one. In any case, multiple personalities have never been a problem worth mentioning for me, so I will just shut up and go on.
Future was here the other day, just to let me know she is coming and her sonofabitch brother Time was passing by. Less than a year from now I will graduate and then what? People asking me what I will and want to work with all get different answeres, partially out of spite because such questions are in most cases uttered to avoid silence and partially because I don’t know what to say. It is not fair. It is not fair to be more lost at the age of almost twentythree than that of sixteen. Okay. A to-do list:

- decide the theme for the thesis
- decide what area in chemistry I want to work with
- send Julia the recepie for kanelbullar
- decide what country to live in
- study for exams
- clean the bathroom
- get married and have 3.2 babies
- take the vitamins
- add some pictures on Facebook
- make plans for Future (if not, buy razor blades)

As you see, I’ve got things to do.

Undernärd

Idag storshoppade jag. Nej, inte som ni tror. Jag shoppade vitaminer. Ett tiotal brustablettscylindrar och en burk med alla slags vitaminer. Detta för att jag inte kan förklara min brist på energi annat än med att jag har brist på någon viktig kemikalie i kroppen. Vilket faktiskt inte är så fruktansvärt långsökt, det finns inte så mycket näring i en brezel som ju är min huvudsakliga föda. Så jag tänkte lösa problemet som bara jag kan: fortsätt äta som en fånge i Sovjet och käka kemi. Chemie macht frei.

Trivialt!

Mina tyska fellow studenter på kemi kan mycket. De kan sådant som en civilingenjör lär sig i början på sin utbildning och förmodas kunna i sömnen i årskurs fyra, men i praktiken är det lika glömt som vinnaren av Big Brother, säsong 2.
Vi hade en föreläsning där professorn spottade ut frågor till åhörarna (av typen "vad är grundföreningarna av vilka man gör PET-plast och hur framställer man dessa?"). Tyskarna ger svar med extra smör därtill (namn på processen, smältpunkter etc.) och det är rena Jeopardy. Jag vet inte vad jag ska tycka. Ska jag bli imponerad av hur mycket information de har lagrat och få ångest för att jag inte har lika mycket? Det är mycket svårt att komma in på kemi i München efter gymnasiet, inte alls som på KTH. Där var betygssnittet mycket ojämnt bland nollorna och man studerade med mycket olika människor, bl.a i olika åldrar och med olika ursprung. Detta innebär att utbildningen har kompromissat med sin tyngd för att kunna anpassas till eleverna. Så är det här också, däremot utgörs eleverna av en homogen massa av tyskar, alla ungefär lika gamla med lika fantastiska betyg och lika fula jeans. Inte en svartskalle så långt ögat når. Vi KTH:are har lärt oss att problemlösning handlar mer om kreativitet, förmågan att skaffa sig en överblick och ställa de rätta frågorna snarare än att memorera en bok och jag vill tro att det är vad ingenjörskap handlar om. Förmågan att anpassa sig efter rådande omständigheter och göra något vettigt av det man har att arbeta med. Så det är vad jag har för avsikt att göra. Även om det är frustrerande att inte få tillfälle att visa vad man kan, ska jag anpassa mig till den tyska klonarmén och lära mig något av dem.

Zadnji romantik na ovom svijetu sto se sporo krece i ceka raj

Jag tog ett koffeinpiller idag och jag har aldrig sovit bättre under en tupplur.
Det finns människor som aldrig är trötta och som kan sova i fem timmar och klara av dagen med bravur. Det finns människor som inte ser några gränser i sina möjligheter att lyckas med de mest omöjliga av utmaningar, eller så har man olika uppfattning om vad omöjligt eller svårt är. Det finns de som hinner och orkar med både suveräna resultat i skolan och jobb och ett rikt socialt liv.

Sen så finns jag. Jag är långsam i allt jag gör. Jag kan stirra på ett hörn i mitt tak i timmar och se det kartesiska koordinatsystemet. Jag kan hålla mig sysselsatt med dagdrömmar i veckor och jag kan tillbringa en livstid luktandes på blommor under en korkek.

En början

Då var man "hemma" igen. Jag blir förvirrad av hur många hem jag har i världen. Hemma bra men hemma bäst.
Det är vår i staden, mina vänner. Solen strålar och det är rätt varmt för att vara januari. Det är tur att det inte är så mörkt i München som det är i Stockholm, jag kände mig halvdöd de två veckorna. I övrigt var det underbart att se alla igen, men jag förundras över hur stilla tiden verkar ha stått.
Vad väntar de kommande månaderna? Jo, plugg. Nu har det satt igång och jag måste byta till work mode. Det känns skrämmande att skriva tentorna som skiljer sig markant från KTHs och motivationen kommer från den känslan jag vet att jag kommer att ha när allt är över och man har skördat några poäng. Efteråt är det ingen skola fram till mitten av april. Semester i min semester. Freiheit.