iPod Obama

Jag brukar ha mardrömmar ibland. Eller inte nödvändigtvis mardrömmar, utan drömmar som på ett eller annat sätt gör mig frustrerad, i sömnen alltså. I natt drömde jag att McCain vann valet i USA, trots att jag visste att Obama ledde från början. Jag drömde att det var trots allt inte folkets vilja att få in lite färskt blod i politiken och detta gjorde mig ängslig.
Jag ska absolut inte påstå att jag kan ett smack om politik. Jag kan ungefär lika lite som majoriteten av de amerikanska väljarna. McCain skulle mycket väl kunna göra ett lika bra eller bättre jobb som president. Men det är nånting med att världens mäktigaste man (även om han egentligen bara är en frontfigur) är svart och heter Barack Obama. Bara att han röstades fram säger en hel del om folket. Att de är förbannat trötta på samma efterblivna politik sedan 60-talet, för sedan dess har ju inte så mycket hänt. Det är extremt få som kan Obamas politik. Han vann för att han är megatrendig. De flesta vuxna vita väljare var på McCains sida och motsvarande svarta på Obamas. De som blev avgörande den här gången var de unga. Obama är inne bland dem. Han är den senaste iPod nano.