Nyheter och fluff

Avklarat: Armada. Satan, va kul jag hade. Plundrandet, Dinah and China, Eva, Lasse och alla andra som fick mig att skratta och som skrattade åt mig och därigenom mättade mitt bekräftelsebehov till viss del. Fick bra kontakt med Tetra Pak, men också några andra företag, bl.a. Continental, som var helt otippat. Men jag är känd för att hamna i otippade situationer, så vi får se vem som blir den lycklige till slut.

På gång: Nobel-efterfesten och exjobbet. Cissi och hennes roliga irländare Phil ska komma (då jag och syrran fick en biljett var att sälja). Phil blev så glad över detta att han genast ringde mammsen hemma i Irland och hon erbjöd sig att stå för frackhyrningskostnaden. Det är riktigt kul att bidra till att någon blir så glad och refererar till en som en VIP. Jag, en VIP. Enligt en bok jag läser (mycket bra) ska man inte identifiera sig själv med sitt yrke, rykte, sinnestillstånd o.s.v. Men jag måste bara frossa i det här en halv sekund. Me, a VIP. Nu dör vi lyckliga.
Eftersom Nobel äger rum den tionde december, kom vi överens om att jag skulle åka till Cali strax efter nyår. Bra början på 2009.

Present jag vill ha: en sådan där meningslös, superfluffig tyllkjol från Beyond Retro som man aldrig kan ha men som jag gärna skulle leka med. Den skulle vara så fin i min garderob.

iPod Obama

Jag brukar ha mardrömmar ibland. Eller inte nödvändigtvis mardrömmar, utan drömmar som på ett eller annat sätt gör mig frustrerad, i sömnen alltså. I natt drömde jag att McCain vann valet i USA, trots att jag visste att Obama ledde från början. Jag drömde att det var trots allt inte folkets vilja att få in lite färskt blod i politiken och detta gjorde mig ängslig.
Jag ska absolut inte påstå att jag kan ett smack om politik. Jag kan ungefär lika lite som majoriteten av de amerikanska väljarna. McCain skulle mycket väl kunna göra ett lika bra eller bättre jobb som president. Men det är nånting med att världens mäktigaste man (även om han egentligen bara är en frontfigur) är svart och heter Barack Obama. Bara att han röstades fram säger en hel del om folket. Att de är förbannat trötta på samma efterblivna politik sedan 60-talet, för sedan dess har ju inte så mycket hänt. Det är extremt få som kan Obamas politik. Han vann för att han är megatrendig. De flesta vuxna vita väljare var på McCains sida och motsvarande svarta på Obamas. De som blev avgörande den här gången var de unga. Obama är inne bland dem. Han är den senaste iPod nano.

Going to California...

... with an aching in my heart. Den kanske jag väljer att sjunga när jag för första gången korsar Atlanten för att inta min position som examensarbetare på ett grymt företag i Californien några veckor i december. För inbitna jetsetters och de som spelar i högsta ligan eller helt enkelt de som har varit i overseas är det väl ingen stor sak, men det struntar jag fullkomligt i. Det här är värsta grejen och jag är helt överlycklig! Det är nu jag förstå att man har kommit långt, ens drömmar är så nära att man kan känna deras ljuvliga doft. Stäm mig för brott mot jantelagen, men fan va bra man är.
Så här gick det till. Jag kontaktade en professor. Jag kontaktade många, men här var det en som faktiskt uppskattade det genuina intresse jag visade för hans forskningsfält. Så vi bokade in ett möte. Jag fick beskriva vad jag vill arbeta med, eller snarare hur jag vill arbeta. Han berättade om att han hade ett arbete som skulle passa bra för mig, att det var svårt men att jag verkade fokuserad. "Jag kan skapa ordning i oordning" svarade jag och han skrev ner det. Han skrev ner mycket. And that was it.



To find a queen without a king,
They say she plays guitar and cries and sings...
Ride a white mare in the footsteps of dawn
Tryin' to find a woman who's never, never, never been born.
Standing on a hill in my mountain of dreams,
Telling myself it's not as hard, hard, hard as it seems.

Spanat på tunnelbanan

Jag ser mycket konstigt i tunnelbanan. Häromdagen en 50-årig tant i tunt ärmlöst linne och hotpants. I oktober. Hon verkade inte alls frysa. Om det är en åkomma, verkar den rätt trevlig.
Idag var det en 30-årig överviktig kvinna som fick genomlida vad som såg ut som en blodvallning. Hon var röd och svettig i ansiktet och hon fläktade sig med boken "21 steg till självhjälp". Det var som taget ur en amerikans underground-film om sorgliga människor.

Vad kvinna vill ha

Jag har tänkt lite på det här med attraktion mellan en man och en kvinna. Hur vill vi att vår partner ska vara eller rättare sagt, vad är det hos det motsatta könet som får oss att fastna? Det jag har kommit fram till är visserligen en klyscha, men det finns verkligen inget recept. Det som jag anser vara en motbjudande egenskap kan andra tycka är charmigt. Ja, till och med det som jag tror är mina preferenser i dagsläget kommer att ändras inom en viss framtid. I tjejtidningar kan man läsa om att tjejer föredrar självsäkra och intelligenta män med ett sinne för humor. Jaha. Som om kvinnosökande män skulle marknadsföra sig själva som osäkra, dumma och tråkiga. Det jag försöker komma fram till är att det inte finns något att komma fram till. Det är ändå feromonerna som styr allt. Så släpp på hämningarna kära vänner och låt näsan visa vägen. Somebody, smell me.


Varsågod, månadens sammanställning av män jag vill gifta mig med.




Will Smith
Charmtrollet! Man kan inte föreställa sig att han kan vara seriös vid något tillfälle överhuvudtaget, eller att han vara någon hängiven. Men hängiven familjefar, det är han. Samtidigt som han är spännande och får en att skratta. Guldkombination.




Bono
Jag faller för hans drag i ansiktet, hans ganska skarpa käklinje och han får smala ögon med en massa rynkor när han ler. Det gillar jag. Skrattrynkor runt ögonen. Det är överlag attraktivt att kunna skratta och le så ärligt att man blir ful. Men hans absolut bästa egenskap är hans förmåga att skriva vackra texter och framföra dem på ett passionerat och smärtsamt ärligt sätt.





Jay-Z
Trodde ni inte, va? För mig är det mycket viktigt att se soldaten i mannen, att se någon som är beredd att spöa upp nån som vill mig illa. Jay verkar kunna göra det genom att bara vifta bort fienden med sin tunga tass, samtidigt som han stöttar och tar hand om sin Bouncey. Som Baloo och Mowgli.





Dr House
Det är extremt få som lyckas vara ironiska utan att bli irriterande efter en halvtimme. Så intelligent att man får prestationsångest av att vara nära tv-n och så väldigt ond. House är en wildcard i min lista, men ack va han är min själsfrände.

Början på Slutet

Nu är det såhär, mina vänner. Jag är tillbaka. Äldre, vassare och roligare än någonsin. Och jag är medveten om att ni inte är kvar längre, ni läser inte det här. Då är det ju ingen idé att jag lovar att underhålla er med mina skriverier, utan det här är mer som flaskpost. Jag skriver och så kanske det når ut till någon.
Nytt för den närmaste framtiden: jag är företagsvärd åt Tetra Pak på Armada, åt företaget jag inte fick göra mitt examensarbete på. Det var meningen att jag skulle exjobba där för att sedan komma in i företagen som trainee och jobba lyckligt i alla mina dar. Men det blev inte som tänkt, sådant kan man ju inte förutse direkt. Så nu blir det lite genant när vi väl ses, men vi är båda mogna människor respektive kartonger, så det ska nog ordna sig. Och i och med att jag numera är exjobbssingel är jag på jakt efter ny lycka. Eller ja, jag låter det komma till mig, det får bara hända. Men det skadar ju inte att spana lite på de andra företagen, på ett elegant sätt förstås. Ni får nu följa mig under min sista tid på KTH och min jakt efter examensarbete, genomförandet av det och senare fast anställning. Plus annat som kan komma att sysselsätta mina hjärncentra.
Det här får duga som mitt inledande inlägg. Kom tillbaka snart igen, då berättar jag om en barfota japan som pluggar med mig.

October again

I forgot how much I loved it. I'll say like everyone else: the colours of trees to match the soft late summer sunset and the smell of wet leaves. I love wearing knitted cardigans and and taking long walks in the evening. But most of all I love rain. Not a weak without a break, but sometimes. A sky so dark and heavy it seems you can touch it and a grey river pouring down from it. My perfect day is one that I waste drinking hot coco and reading a book or watching a semi-deep film and enjoying good company, protected from the cold rain outside my window.

oiwehsidhhfalowwoko.dv

Today is just one of thoes days. When you suffer from 37 mosquito bites, your feet hurt but you have to run to catch the train, your interview goes great but you obsess about one little thing you shouldn't have said, you go swimming to be alone with your thoughts but it's so crowded with children that you just want to tear your ovaries out. You have too deadlines for next week and they still haven't okay-ed that important project you want to do. Even your internet connection shuts down when you're writing this text. And when you don't feel pretty even though you should, because you spent the whole morning doing your make-up and had your cute outfit laid out since yesterday. Yes, yesterday was better. Maybe tomorrow will be too. Or later today. But not right now. I'm hungry.

Directions

It takes me half a minute to figure out what is left and what is right. When someone says "turn right" when I'm driving, I have to think about the hand I use when I write and do a little fake-scribbleing in the air to make sure it's the right right one. Which is sometime a problem in traffic.

Attempt to save the world #1

My dear friends, I've come across an article and I just had to publish it in my blog. Please have the patience to read the whole thing, otherwise you might misunderstand me.


"Obama's verbal slip fuels his critics"
By Christina Bellantoni (Contact)
The Washington Post, September 7, 2008

"ST. LOUIS, Mo. - Sen. Barack Obama's foes seized Sunday upon a brief slip of the tongue, when the Democratic presidential nominee was outlining his Christianity but accidentally said, "my Jewish faith."
The three words -- immediately corrected -- were during an exchange with ABC's George Stephanopoulos on "This Week," when he was trying to criticize the quiet smear campaign suggesting he is a Jew.
But illustrating the difficulty of preventing false rumors about his faith from spreading, anti-Obama groups within one hour of the interview had sliced it out of context and were sending it around via email. They also were blogging about it.
Mr. Obama, who is a Christian and often proudly speaks about how his faith has influenced his public service, said he finds it "deeply offensive" that there are efforts "coming out of the Republican camp to suggest that perhaps I'm not who I say I am when it comes to my faith."
The exchange came after Mr. Obama said that Republicans are attempting to scare voters by suggesting he is not Christian, which McCain campaign manager Rick Davis said was "cynical."
Asked about it on ABC, Mr. Obama said, "These guys love to throw a rock and hide their hand."
"The McCain campaign has never suggested you have Jewish connections," said Mr. Stephanopoulos, who repeatedly interrupted Mr. Obama during the interview.
"I don't think that when you look at what is being promulgated on Fox News, let's say, and Republican commentators who are closely allied to these folks," Mr Obama responded, and Mr. Stephanopoulos interrupted: "But John McCain said that's wrong."
Mr. Obama noted that when Republican vice presidential nominee Gov. Sarah Palin "was forced" to talk about her pregnant 17-year-old daughter, he issued a forceful statement to reporters that the line of inquiry was "off limits." But he said the McCain campaign tried to tie him to "liberal blogs that support Obama" and are "attacking Governor Palin."
"Let's not play games," he said. "What I was suggesting -- you're absolutely right that John McCain has not talked about my Jewish faith. And you're absolutely right that that has not come."
Mr. Stephanopoulos interrupted with, "Christian faith."
"My Christian faith," Mr. Obama said quickly. "Well, what I'm saying is that he hasn't suggested that I'm a Jew. And I think that his campaign's upper echelons have not, either. What I think is fair to say is that, coming out of the Republican camp, there have been efforts to suggest that perhaps I'm not who I say I am when it comes to my faith -- something which I find deeply offensive, and that has been going on for a pretty long time."
Asked to comment on the accidental misstatement illustrating the difficulty of the issue, Obama spokesman Bill Burton offered this comment: "I'm not surprised that the only outlet doing this story is The Washington Times."
You can view the full context of Mr. Obama's comments on ABC here.




This is the original text, except for the word "Muslim", which I replaced with the word "Jew". Why? Because I want to provoke you. I want you to realize what you are reading, writing, thinking. I chose "Jew", because about 70 years ago you could read similar things in German newspapers. A race almost extinct. Do we want history to repeat itself? What is even more absurd are the comments to the article (selected randomly below, unaltered). Islam is a sexually transmitting disease. Not only do you need to be cured, you are morally depraved just for being infected.
I respect Obama, Christian or Muslim, but I don't understand the defensive behaviour. "I am not a Muslim", as if it's a bad word. Sounds a little like Bill. However, I do find web pages such as isobamamuslim.com and moremuslimthanobama.com very amusing.

Enjoy further reading.




Comments 1 - 20 of 34

By: tonykub
For those that are voting for Obama because he is black, I ask that you look objectively. I am a 38 year old caucausion male raised in northern Florida, I am more black than Obama. Now if you are voting for him to support Muslims then you would be correct. Do your own research & don't rely on T.V. shows to give you your information. God Bless America.
September 11, 2008 at 11:55 a.m. | Mark as Offensive

By: tonykub
If you don't think religion has any bearing, think again. It was'nt Christians who piloted planes into the Word Trade Center or slaughter our Soldiers with road side bombs everyday-It's MUSLIMS. Obama has a long history of being aquainted with muslim & racial extremist groups (Black Panthers)as well as socialist/communists. We are again at odds with Russian Communists, do we want a Muslim decidng our fate?
September 11, 2008 at 11:49 a.m. | Mark as Offensive


By: Crystiannia
I get 2 things out of these responses I am reading: it's bad to be a Muslim & it's okay to judge someone by their name. Well, where ignorance is bliss... you must be in America!
September 10, 2008 at 6:52 p.m. | Mark as Offensive


By: Hoot1984
One quick point I think is interesting... if Obama really is a Muslim he is permitted to lie about it to cover it up. In order to further the jihadist agenda Muslims are allowed by the Quran to lie to "infidels" about their Muslim faith. It does not violate Islamic law to live as a christian as long as you are secretly a Muslim seeking jihad.
September 10, 2008 at 3:12 p.m. | Mark as Offensive


By: rpettegrew@mchsi.com
Now, when he slips and admits he's a socialist we will just begin to know the candidate.
September 9, 2008 at 11:29 p.m. | Mark as Offensive


By: repairs67
I have read several of these comments from different ones. I dont understand how people can think that Mr. Obama is not a muslim when so much of what he says is telling us that he is. In the Bible the old lady told Peter that his speech betrayed him. Peter was trying to tell the lady that he was not a follower of Jesus Christ the son of God, she knew differently. So when a man has come to live with us as a Christian country after having lived and practiced as a muslim his speech betrays him. One last thing if he has come to decieve America as I believe he has he would not think anything of telling people that he has become a Christian
September 9, 2008 at 9:28 p.m. | Mark as Offensive

A date

My occupation at the moment is trying to get started with my homework. It's always hard for me at the beginning, it's as if I would rather not know if I can do something than try and fail. Get stuck. Because it's that kind of subject, quantum mechanics, very mathematical, very abstract, very interesting but one of the most difficult subjects of all. So I'm gathering courage. A date with my books is like a date with a famous person you admire.

Quiz

I read an article in a girly magazine a while ago. It was about basic things one should know about ones partner and these are the questions:

1. What would be the perfect night out for your partner?
2. Name three destinations your partner would like to visit.
3. What is your partner's favourite movie and why does he/she like it?
4. What makes your partner stressed and irritated?
5. What does your partner regret? (Things he's done or things he hasn't)
6. What is your partner's absolute favourite possession?
7. What is the most tragic thing that has happened in your partners life?
8. Describe your partner's ideal home.
9. What makes your partner laugh?
10. How does your partner want to name your future children?
11. What is your partner's favourite song of all?

I'm posting these somewhat trivial questions resembeling a 7th grade biology quiz not because I think one should marry the person who passes but because I found the questions extremely difficult to answer. That is, not regarding somebody else but myself. I do not know what my favourite song is. I don't think I can give a true answer to any of these questions. However, I believe I know what the people dearest to me would say. And that is my question, does anyone know my answers? Does anyone know me better than I know myself?

start with the first one

or all of them at the same time.

For most exchange students, a year abroad is a temporary thing, a time to discover, to enjoy, to pollute another country and to go back home. For me, it was my emancipation. Munich is where I made a million mistakes and where I was moved by people and things around me a million times and where I bought my own coffee.

I just want someone to want me to come.

and I always thought about that... if you ever need anything... let me know. I don't ask questions...

I'm having great difficulty writing my first post in the blog after this long break.

Artistic postcard with a secret on it and learning to love you more.

But I can't stop trying to control my life, I can't just watch the river flow like Siddhartha, I have to catch the fish and build bridges and dams and never let it leak into the ocean.

Well, I can't wait forever.
What is forever?
Until my ovaries crumble.

When I first came to Germany, I mentioned the lack of logic and practical solutions, I criticized and complained and now I see everything that is better in Munich than in Stockholm and I didn't before because I thought this was almost perfect.

You have to quit worrying about 5 years from now.

I am Alice and I am strange and I don't want to be alone in my land of wonders, but I'm afraid I will be because nobody likes crazy people. Or do I just think I'm Alice because normality is boring and so 2002?

A year ago I started this blog (or more like writings on the wall of a Berlin Bahnhof Zoo) with the intention of sharing my impressions of Munich with the people back in Sweden. Now it is the opposite. Although, I'm still going to write in Swedish sometimes because it is my Infinita Tristeza and I can do what I want.

T is the first honest person I've met or I'm just naive as always. Probably both. I want to write about them all, about the French and the Indians and the American but not right now.

According to Quantum Theory, I can be the center of the universe and at the same time delightfully down to earth.

your daddy’s rich and your ma is good lookin’

Denna helg är Münchens huvudgata stängd för trafik. Leopoldstrasse från Münchener Freiheit till Ludwigstrasse vid Universität. Alltså kanske den mest trafikerade gatan i stan. Bilisterna måste dra sig i håret av frustration. Allt detta för att göra plats åt: Street Festival. Istället för att vakna till ljudet av stans tusentals BMW-s, så vaknade jag till stålande sol, människoskratt och underbar jazz som fortfarande spelas live utanför fönstret. Gick ut och promenerade, käkade grillad lamm, crepes till efterrätt och kollade på beach volley. Mycket bisarr känsla att göra allt detta på nästan motorväg. Det är nånting jag gillar med tyskarna. Jag vågar nog till och med påstå att jag älskar det, att det är deras främsta egenskap. De är ett noggrant folk när det kommer till arbete, men de tar sin själsliga lycka på lika stort allvar. Jag har verkligen börjat tycka om arbetsfria söndagar. Det finns inget du kan göra så du kan lika gärna ha kul. Precis som idag. Du kan inte köra här, så du kan lika gärna parkera bilen, inse att du kommer vara jävligt sen och ta en weissbier och vänta in fotbollsmatchen. Nu har musikerna utanför överröstats av nationalsångerna och rop från de otaliga uteserveringarna som visar EM. Vad jag älskar denna stad.




Dagens outfit: Frankrike





Beach Volley på gatan





Bild från fönstret, jazz musikerna

Zaboravi

I've always known I would make things difficult for myself. I wish I could only want one thing and I wish I was only one person. But I am a lot of things and I am none of them. How does one know if one is good at many things, that one is a "multimacher" or if one is too diluted to be very good at anything?

I couldn't get the white really white and I couldn't get the black really black. I had no intention with it. Too make something pretty. Or simply artistic. I copied it from a streetartist. I practiced a speech in my head, saying I have been playing with contrasts and spoiling what is supposed to be there. My intentions are shallow and pretentious, yet it moves me. I made it. My creation, my vulnerability, a piece of me for someone else.

Sofistikerade tankegångar

Ja, jag har varit extremt inaktiv. Men saknar man inspiration, så saknar man. Nåja, jag hade bara lust att impulsskriva lite. Jag pluggar just nu. Pluggar som jag aldrig pluggat förut, hela två veckor innan en tenta. Och ordentligt! Jag vill liksom, förstå, typ. Så läser jag om en ovanlig kemikalie som bara finns i Tiefseekraken (litteratur på tyska). Djuphavs-whatnow? Jag googlar. Octopus. Jaha. Octopussy. Vad skulle man kalla det kvinnliga fortplantningsorgandet på en octopus med smeknamnet octopussy på ful engelska? Octopussy pussy?

Förlåt.

Vad kan man kalla folk som sitter i rullstol för? Hjulbenta.

Jag skäms.

Wikkar hur man säger "hjulbent" på engelska och hoppas att det är wheel-legged. Bow-legged. Fan. Inte alls lika ul. Åter till arbetet.

Dåtid

Helgen tillbringades på Ikea (jag måste nästan lägga upp bildbevis på mitt inredningsprojekt, annars börjar ni väl tro att jag är smått galen) och vid Schliersee. Vi vandrade upp till ruinerna av ett borg och avslutade med en kylig promenad runt sjön. Söndagen avslutades med livejazz på Kaffee Giesing. Fantastisk helg.
Schwesterchen min kommer på besök i veckan och sedan åker vi tillsammans tillbaka till Stockholm. Shopping, here I come. Det finns många grymma uteställen i München, men jag vill absolut ta henne till Kultfabrik. Många kritiserar det, speciellt infödingar, men jag vet inte. Jag gillar det. Ingen speciell klubb där, utan själva konceptet och området.
Kultfabrik är som nattklubbarnas och syndens Gröna Lund. Det är ett stort område med barer, discon och gatukök med karta vid ingången. Besökarna är relativt unga (i förhållande till antika mig) och det är nog en grund till varför tyskarna menar att det var bättre förr. Jag får samma känsla i Kultfabriken som jag fick en gång när jag gick på fredagsdiscot i Rågsveds fritidsgård som gymnasieelev. Av outgrundliga skäl hade Norra Real ettornas insparksfest i Rågsveds Folkets Hus som ligger mittemot Gården. Vi blev trötta på den festen så jag släpade fina östermalmsflickor till Gården som visade sig vara tom så när som på ett par kepsbärande biljardspelande invandrarpojkar med byxorna instoppade i strumporna. Å, det var så vackert och sorgligt. Jag ville bara bli liten och låtsas vara berusad och blåst. Precis som i Kultfabrik. Och tycka att det är lika kul som fjortisarna. Allting förblir som det är men när de blir som jag kommer också de att tycka att det var bättre förr.

Gräver guld i Bayern

Det gäller nog för de flesta av oss att vi blir överlyckliga av oväntade fynd i form av pengar, t.ex. att hitta en tjuga i djupaste fickan i vinterjackan. Ni kan förstå min förvåning och glädje när tjugan istället var tiotusen. Okej, inte i jackan men dock från EU, det ädlaste vi har på denna jord, som skänker ytterligare stipendium till oss studerande vagabonder. Det är mycket pengar jag inte alls räknat med som nu står till mitt förfogande. Vad blir det? Sommargarderob? Resa? Butterbrezn? Eller kommer de att försvinna mystiskt som alla andra pengar?

The day that doesn't exist

How I love the weather in Munich. Changing dramatically from the gloomiest of rainy days to the most brilliant ones within a short period, sometimes as short as one day. I am alone in the "penthouse" again. Well, apart from the one who is like air and the never ending melody of the wash machine.
To my surprise, I saw that I have a bit more money than I had counted on, so of course a did some shopping. Mostly presents for others than myself and it does actually bring be more satisfaction than always being selfish. And after this very generous deed I felt I too deserved something, a couple of books and the only thing I don't need at the moment: flat suede sandals.
I leave you, my dear friends, with some pictures.




Me in France. For Selma.




By night








Monkey

mini-he

Det här är det sötaste jag sett. En minimänniska. Kan man köpa honom?



För er som är intresserade.

RCT och genialisk pluggställning

Om fjäderfän (hur läskiga är de i Ungern egentligen?)...
Läraren: Was ist eine Pute? (=kalkon)
Ungaren #1: Die sind grössär als Hähnchen. Und aggressivär.
Ungare #2: Strauss. (=struts)



En inte så ovanlig syn i mitt rum...
Jag får ont i ryggen av för mycket läsning i sittande ställning. Man kan göra mycket med ett lutande tak och lite kludd.

Sommarlov

Ojojoj. Vi har mycket att ta igen, mina vänner.
Eller egentligen inte så fruktansvärt mycket. Veckorna har på något sätt slukats av det förflutna medan jag var begraven i mina böcker. Så hur gick det, då? Jo. Jag borde ha börjat tidigare. Mycket tidigare. Men det har gått okej. En av tentorna skrevs på tyska, vilket faktiskt känns som en bedrift om jag ska vara lite osvensk. Det har varit lärorikt på många sätt att ta sig igenom en tysk tentaperiod. För det första så låg alla tentorna inom en tidsperiod på tio dagar, d.v.s. tentaplugg dagen innan á la KTH kan man utesluta (fick jag lära mig på det hårda viset). För det andra varar de ca 90-120 minuter till skillnad mot fem timmar där hemma. Tidspressen trodde jag skulle vara ett enormt problem, men det var det inte alls. Tentorna i sig är också lättare i och med att man aldrig får svara på svåra frågor (då de tar tid att bearbeta och lösa) utan väldigt specifika sådana som kräver korta svar, vilket innebär att man måste tvinga in väldigt mycket information i huvudet. Precis sånt som jag finner meningslöst.
Nu har jag inga föreläsningar fram till 15 april, alltså sommarlov. Jag har tid att ta mig an uppgifter som har skjutits upp länge, men jag behöver ett projekt som jag verkligen kan jobba med. Dels vill jag träna mer, ty min kondition motsvarar en överviktig, 80-årig ex-knarkare med brutet lår och lungcancer. Dels ska Mathieu flytta från vår lägenhet in till en egen och jag, som självutnämnd Ikea-expert, har fått till uppgift att inreda den.
Imorgon: fika med mina tjeckiska tjejkompisar i solen utanför pinakoteken (ja, vädret är sagolikt, sammanlagt 4 osoliga dagar sedan jag kom tillbaka). Fredag: det bär av med tåget till Frankrike.
Detta får räcka för detta inlägg. Återkommer strax med annat.

Undantagstillstånd

Råder hos mig just nu. Tyska tentor approaching. Så ni får ursäkta min inaktivitet, men jag återkommer med skandalösa inlägg så snart jag har lust. Förresten, jag missade helt att jag skulle göra en "studieanmälan" för sommarterminen som var 5 januari. Hela helgen trodde jag att jag skulle bli deporterad från landet. Det är faktisk det som står på hemsidan, missar man datumet blir man så mycket som exmatrikulerad. Men det löste sig. Ni blir inte kvitt mig så lätt, tyskjävlar.

RCT och språkljud

Ännu ett avsnitt av Roliga Citat från Tyskan. Det är två ungare i gruppen, ganska roliga. Jag vet inte om ni vet hur ungersk dialekt låter, speciellt inte när det talas tyska. Det är väldigt långsamt och istället för varje "e" i ett ord, får man höra ett långdraget "ääääää" med tungan riktigt avslappnad och svullen.

Ungare nr 1 läser en text: "die Entführung däs Hamburger Milionänääärben..."
Ungare nr 2 avbryter nr 1: HAMBURGER!!!!

Appropå hur språk låter, jag har ett par belgier i klassen och flamländska låter som ljudet kalkoner ger ifrån sig. Vad heter det? Guckla? Kuckla? Jag googlade och fick ett svar. Blogg.

a thing I wrote that rhymes

Will there be an Uban still
Or is that something Time will kill
I do not know, I cannot say
I’ll let my compass lead the way
To be in Stockholm or would it be a bore
Or Sarajevo and another war
Or perhaps a century in Nancy
Or a refugee in Germany
Is it simple mathematics or destiny
A crazy monkey with a broken knee
And a pig in the pants of a clown
A witch in a bridal gown
So many books, yet so little brain
With Future approching it’s hard to stay sane
Time is a bitch and my story unreal
Life a very unfortunate wheel
And the only truth it possesses, you see
Is that eight is always less than three

23

I said I would never write in English again, but I am not a women of my word. It is however, not the same. I become someone else, I become the person I am in this country and though I reach a broader public (that is, from three to five) it is at the expence of my witty ways. Perhaps it doesn’t completely eliminate them, but rather puts an international flavour to my words and sucks out some of the personality or better yet, gives them another one. In any case, multiple personalities have never been a problem worth mentioning for me, so I will just shut up and go on.
Future was here the other day, just to let me know she is coming and her sonofabitch brother Time was passing by. Less than a year from now I will graduate and then what? People asking me what I will and want to work with all get different answeres, partially out of spite because such questions are in most cases uttered to avoid silence and partially because I don’t know what to say. It is not fair. It is not fair to be more lost at the age of almost twentythree than that of sixteen. Okay. A to-do list:

- decide the theme for the thesis
- decide what area in chemistry I want to work with
- send Julia the recepie for kanelbullar
- decide what country to live in
- study for exams
- clean the bathroom
- get married and have 3.2 babies
- take the vitamins
- add some pictures on Facebook
- make plans for Future (if not, buy razor blades)

As you see, I’ve got things to do.

Undernärd

Idag storshoppade jag. Nej, inte som ni tror. Jag shoppade vitaminer. Ett tiotal brustablettscylindrar och en burk med alla slags vitaminer. Detta för att jag inte kan förklara min brist på energi annat än med att jag har brist på någon viktig kemikalie i kroppen. Vilket faktiskt inte är så fruktansvärt långsökt, det finns inte så mycket näring i en brezel som ju är min huvudsakliga föda. Så jag tänkte lösa problemet som bara jag kan: fortsätt äta som en fånge i Sovjet och käka kemi. Chemie macht frei.

Trivialt!

Mina tyska fellow studenter på kemi kan mycket. De kan sådant som en civilingenjör lär sig i början på sin utbildning och förmodas kunna i sömnen i årskurs fyra, men i praktiken är det lika glömt som vinnaren av Big Brother, säsong 2.
Vi hade en föreläsning där professorn spottade ut frågor till åhörarna (av typen "vad är grundföreningarna av vilka man gör PET-plast och hur framställer man dessa?"). Tyskarna ger svar med extra smör därtill (namn på processen, smältpunkter etc.) och det är rena Jeopardy. Jag vet inte vad jag ska tycka. Ska jag bli imponerad av hur mycket information de har lagrat och få ångest för att jag inte har lika mycket? Det är mycket svårt att komma in på kemi i München efter gymnasiet, inte alls som på KTH. Där var betygssnittet mycket ojämnt bland nollorna och man studerade med mycket olika människor, bl.a i olika åldrar och med olika ursprung. Detta innebär att utbildningen har kompromissat med sin tyngd för att kunna anpassas till eleverna. Så är det här också, däremot utgörs eleverna av en homogen massa av tyskar, alla ungefär lika gamla med lika fantastiska betyg och lika fula jeans. Inte en svartskalle så långt ögat når. Vi KTH:are har lärt oss att problemlösning handlar mer om kreativitet, förmågan att skaffa sig en överblick och ställa de rätta frågorna snarare än att memorera en bok och jag vill tro att det är vad ingenjörskap handlar om. Förmågan att anpassa sig efter rådande omständigheter och göra något vettigt av det man har att arbeta med. Så det är vad jag har för avsikt att göra. Även om det är frustrerande att inte få tillfälle att visa vad man kan, ska jag anpassa mig till den tyska klonarmén och lära mig något av dem.

Zadnji romantik na ovom svijetu sto se sporo krece i ceka raj

Jag tog ett koffeinpiller idag och jag har aldrig sovit bättre under en tupplur.
Det finns människor som aldrig är trötta och som kan sova i fem timmar och klara av dagen med bravur. Det finns människor som inte ser några gränser i sina möjligheter att lyckas med de mest omöjliga av utmaningar, eller så har man olika uppfattning om vad omöjligt eller svårt är. Det finns de som hinner och orkar med både suveräna resultat i skolan och jobb och ett rikt socialt liv.

Sen så finns jag. Jag är långsam i allt jag gör. Jag kan stirra på ett hörn i mitt tak i timmar och se det kartesiska koordinatsystemet. Jag kan hålla mig sysselsatt med dagdrömmar i veckor och jag kan tillbringa en livstid luktandes på blommor under en korkek.

En början

Då var man "hemma" igen. Jag blir förvirrad av hur många hem jag har i världen. Hemma bra men hemma bäst.
Det är vår i staden, mina vänner. Solen strålar och det är rätt varmt för att vara januari. Det är tur att det inte är så mörkt i München som det är i Stockholm, jag kände mig halvdöd de två veckorna. I övrigt var det underbart att se alla igen, men jag förundras över hur stilla tiden verkar ha stått.
Vad väntar de kommande månaderna? Jo, plugg. Nu har det satt igång och jag måste byta till work mode. Det känns skrämmande att skriva tentorna som skiljer sig markant från KTHs och motivationen kommer från den känslan jag vet att jag kommer att ha när allt är över och man har skördat några poäng. Efteråt är det ingen skola fram till mitten av april. Semester i min semester. Freiheit.