your daddy’s rich and your ma is good lookin’

Denna helg är Münchens huvudgata stängd för trafik. Leopoldstrasse från Münchener Freiheit till Ludwigstrasse vid Universität. Alltså kanske den mest trafikerade gatan i stan. Bilisterna måste dra sig i håret av frustration. Allt detta för att göra plats åt: Street Festival. Istället för att vakna till ljudet av stans tusentals BMW-s, så vaknade jag till stålande sol, människoskratt och underbar jazz som fortfarande spelas live utanför fönstret. Gick ut och promenerade, käkade grillad lamm, crepes till efterrätt och kollade på beach volley. Mycket bisarr känsla att göra allt detta på nästan motorväg. Det är nånting jag gillar med tyskarna. Jag vågar nog till och med påstå att jag älskar det, att det är deras främsta egenskap. De är ett noggrant folk när det kommer till arbete, men de tar sin själsliga lycka på lika stort allvar. Jag har verkligen börjat tycka om arbetsfria söndagar. Det finns inget du kan göra så du kan lika gärna ha kul. Precis som idag. Du kan inte köra här, så du kan lika gärna parkera bilen, inse att du kommer vara jävligt sen och ta en weissbier och vänta in fotbollsmatchen. Nu har musikerna utanför överröstats av nationalsångerna och rop från de otaliga uteserveringarna som visar EM. Vad jag älskar denna stad.




Dagens outfit: Frankrike





Beach Volley på gatan





Bild från fönstret, jazz musikerna

Zaboravi

I've always known I would make things difficult for myself. I wish I could only want one thing and I wish I was only one person. But I am a lot of things and I am none of them. How does one know if one is good at many things, that one is a "multimacher" or if one is too diluted to be very good at anything?

I couldn't get the white really white and I couldn't get the black really black. I had no intention with it. Too make something pretty. Or simply artistic. I copied it from a streetartist. I practiced a speech in my head, saying I have been playing with contrasts and spoiling what is supposed to be there. My intentions are shallow and pretentious, yet it moves me. I made it. My creation, my vulnerability, a piece of me for someone else.

Sofistikerade tankegångar

Ja, jag har varit extremt inaktiv. Men saknar man inspiration, så saknar man. Nåja, jag hade bara lust att impulsskriva lite. Jag pluggar just nu. Pluggar som jag aldrig pluggat förut, hela två veckor innan en tenta. Och ordentligt! Jag vill liksom, förstå, typ. Så läser jag om en ovanlig kemikalie som bara finns i Tiefseekraken (litteratur på tyska). Djuphavs-whatnow? Jag googlar. Octopus. Jaha. Octopussy. Vad skulle man kalla det kvinnliga fortplantningsorgandet på en octopus med smeknamnet octopussy på ful engelska? Octopussy pussy?

Förlåt.

Vad kan man kalla folk som sitter i rullstol för? Hjulbenta.

Jag skäms.

Wikkar hur man säger "hjulbent" på engelska och hoppas att det är wheel-legged. Bow-legged. Fan. Inte alls lika ul. Åter till arbetet.

Dåtid

Helgen tillbringades på Ikea (jag måste nästan lägga upp bildbevis på mitt inredningsprojekt, annars börjar ni väl tro att jag är smått galen) och vid Schliersee. Vi vandrade upp till ruinerna av ett borg och avslutade med en kylig promenad runt sjön. Söndagen avslutades med livejazz på Kaffee Giesing. Fantastisk helg.
Schwesterchen min kommer på besök i veckan och sedan åker vi tillsammans tillbaka till Stockholm. Shopping, here I come. Det finns många grymma uteställen i München, men jag vill absolut ta henne till Kultfabrik. Många kritiserar det, speciellt infödingar, men jag vet inte. Jag gillar det. Ingen speciell klubb där, utan själva konceptet och området.
Kultfabrik är som nattklubbarnas och syndens Gröna Lund. Det är ett stort område med barer, discon och gatukök med karta vid ingången. Besökarna är relativt unga (i förhållande till antika mig) och det är nog en grund till varför tyskarna menar att det var bättre förr. Jag får samma känsla i Kultfabriken som jag fick en gång när jag gick på fredagsdiscot i Rågsveds fritidsgård som gymnasieelev. Av outgrundliga skäl hade Norra Real ettornas insparksfest i Rågsveds Folkets Hus som ligger mittemot Gården. Vi blev trötta på den festen så jag släpade fina östermalmsflickor till Gården som visade sig vara tom så när som på ett par kepsbärande biljardspelande invandrarpojkar med byxorna instoppade i strumporna. Å, det var så vackert och sorgligt. Jag ville bara bli liten och låtsas vara berusad och blåst. Precis som i Kultfabrik. Och tycka att det är lika kul som fjortisarna. Allting förblir som det är men när de blir som jag kommer också de att tycka att det var bättre förr.

Gräver guld i Bayern

Det gäller nog för de flesta av oss att vi blir överlyckliga av oväntade fynd i form av pengar, t.ex. att hitta en tjuga i djupaste fickan i vinterjackan. Ni kan förstå min förvåning och glädje när tjugan istället var tiotusen. Okej, inte i jackan men dock från EU, det ädlaste vi har på denna jord, som skänker ytterligare stipendium till oss studerande vagabonder. Det är mycket pengar jag inte alls räknat med som nu står till mitt förfogande. Vad blir det? Sommargarderob? Resa? Butterbrezn? Eller kommer de att försvinna mystiskt som alla andra pengar?

The day that doesn't exist

How I love the weather in Munich. Changing dramatically from the gloomiest of rainy days to the most brilliant ones within a short period, sometimes as short as one day. I am alone in the "penthouse" again. Well, apart from the one who is like air and the never ending melody of the wash machine.
To my surprise, I saw that I have a bit more money than I had counted on, so of course a did some shopping. Mostly presents for others than myself and it does actually bring be more satisfaction than always being selfish. And after this very generous deed I felt I too deserved something, a couple of books and the only thing I don't need at the moment: flat suede sandals.
I leave you, my dear friends, with some pictures.




Me in France. For Selma.




By night








Monkey

mini-he

Det här är det sötaste jag sett. En minimänniska. Kan man köpa honom?



För er som är intresserade.