Har stirrat på den här tomma rutan i några minuter nu medan jag åt av min tzatziki och funderat på vad jag ska skriva om. På tal om min tzatziki, den smakar inte som när jag gör den hemma. Det är frustrerande, när man längtar till smaken av en maträtt, smaken man är van vid, och så får man någonting annat. Inte nödvändigtvis sämre, ibland t.o.m bättre men alltid annorlunda.
Jag vet att ni gillar att se bilder ibland, och inte bilder på tunnelbanan eller främmande människor utan bilder som är bevis på att jag är i Mynken (förlåt CJ) och har det roligt. Ledsen att göra er besviken, men kameran har gått i vinterdvala i lådan. Jag har helt enkelt inte lust att fota "aktiviteter". Det gör man hemma, kameran är med varje gång sällskapet består av fler än fyra personer som har klätt upp sig och målat naglarna med med mörkt nagellack som är värsta as-inne till hösten. Men här vill jag vara närvarande hela tiden och inte slösa tid på att föreviga ögonblick istället för att uppleva dem. Jag ska dock bättra mig, det är kul att kolla på bilderna sen.
Tror att det var Julia som skrev en gång om hur en låt har förmågan att totalt ändra ens sinnesstämning. Ja, rättare sagt musik överhuvudtaget. Under den långa resan till Garching finns inte så mycket att göra än att läsa och lyssna på musik. Jag kan inte få nog nu när min fina syster skickade över lite nytt, ty mitt trådlösa internet är för labilt för illegal nedladdning.
Jag blir nostalgisk när jag hör Petters nya, tar mig tillbaka till Rågsved och det hårda livet som knarklangare. Utan skor. På socialbidrag. "Soptippsvärld".
Annat som jag är besatt av. Mando Diaos senaste album, älskar "Never seen the light of day" och jag vill bara hoppa till "Gold". Radiohead "In Rainbows". Robert Plant & Alison Krauss, surrealistisk country. Juanes är bra party. Pixies "Where's my mind?" är inte ny, men grym. Och två akustiska, Eric Claptons "Layla" Unplugged och Robyns "Be Mine", pianoversion. Måste också få tag på Pink Floyds film "The Wall", har ni inte sett den så gör det. Men absolut inte om ni är sugna på något lättsmält i stil med "She's all that". Min favorit bland de inte särskilt krävande tonårsfilmerna är nog "10 orsaker att hata dig". Så, jag har sagt det. Nu kan ni kasta sten på mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vad sjukt! Jag pratade om "10 orsaker att hata dig" med min bror ikväll! Han kom av någon outgrundlig anledning in på att han aldrig sett den, och jag fick skryta(?)med att jag sett den säkert 12-13 gånger. En riktigt nördig tonårsfilm, but I like it. Den är förutom lättsam, rätt ordenligt störd och fylld av skön musik -som jag hoppas att filmen om mitt liv skulle vara! :) Roligt att få en inblick i dina tankar och funderingar förresten. Hellre det än bilder, för då känner man sig lite närmare dig. Även om bilder alltid är mysiga också. Puss!
var är du hela dagarna:D?//CJ
Skicka en kommentar