Miljöfrågor

Tyskarna är ett pedantiskt folkslag. I alla fall när det handlar om att skräpa ner deras fina stad. Häromdagen tappade jag en Fisherman´s Friend i marken och jag kan tala om att jag fick en hel del onda blickar när jag inte tog upp den. I vanliga fall skräpar jag inte ner, men den enda skadan miljön utsätts för av en halstablett är möjligen frisk andedräkt. Tyskarna, däremot, de hettar upp alla utrymmen till så när som på helvetisk temperatur och tycker att det här med fasadisolering är mindre viktigt (väggen i mitt rum, som vätter mot utsidan, är iskall). De sorterar sina glasflaskor och burkar (med metallocket kvar) men lämnar laddare i eluttaget och datorn på hela dagen. De fyller hela vattenkokaren med vatten, när de bara vill ha en kopp.
Det finns fler paradoxer annat än de miljörelaterade. Till exempel är det fy skam att inte täcka munnen när man gäspar, men när de snyter sig låter det som värsta elefantslakten. Jag avskyr det, förresten. När man snyter sig högljutt. Och elefantslakt.
En annan sak är att man här kallar professorerna vid deras efternamn plus titel. Herr Professor Doktor X. Ja, det är respekt. Men när X håller föreläsning tycker alla att det är en bra idé att prata samtidigt, högt och tyskt. I vissa sektioner kastar de t.o.m pappersplan på stackars professorer som i och för sig blivit himla duktiga på att ducka.
Men en sak måste jag berömma tyskarna för. Idag behövde jag en läkare och det var nästan lika enkelt som att gå till ica. Deras sjukvårdssystem överlag är oklanderligt och verkligen något som Sverige borde inspireras av. Jag är imponerad till den grad att jag är nästan är villig att förlåta alla brister.