vart tredje år

Maya skrev till mig och berättade om hur allt var sig likt på KTH. Naturlagarna man inte kan få nog av, likadana inlärningsprocesser, samma rutiner som jag så väl känner till. Jag hade inte stått ut med ett år till av samma sak. Enformigheten hade kvävt mig. Jag har bytt läroanstalt, umgänge och vardag vart tredje år av mitt liv sedan jag var sju år gammal. Frågan är om det alltid kommer att vara så, att allt jag gör har ett bäst före-datum på tre år. Är det en dygd eller en förbannelse att lida av oändlig tristess?